Sofie Sundqvist

UPPDATERING

Vardagligt Permalink2
Godmorgon! 

Nu är det mindre än en vecka kvar av min första termin på fysioterapeutprogrammet. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit och började studera. Det har många gånger varit tufft och jag har fått hantera min prestationsångest många gånger. Jag kan hantera stress väldigt bra när det handlar om att prestera för andra, exempelvis jobb men när det bara handlar om mig själv och prestationer som bara påverkar mig så går min stressnivå i taket och jag har lätt att pressa mig själv över gränsen. 

I onsdags öppnade vi äntligen upp portarna på XXL och butiken fylldes med förväntansfulla gäster och vi öste på.

I helgen är det brännbollsyran. Jag valde att sälja min biljett till en klasskompis då jag jobbade igårkväll och ska jobba både idag och imorgon. Igår när jag slutade hade jag dessutom så ont i knäna att jag aldrig skulle orkat gå en meter till efter att jag kom hem. 

I torsdags gjorde vi en stor tenta. Praktisk och teoretisk. Den praktiska delen kan liknas vid fångarna på fortet som våra lärare säger. Man ska in i 8 rum och har 5 minuter på sig i varje. Klockan ringer och du går in. Där står en uppgift skriven på en lapp, exempelvis att vi ska göra ett stabilitetstest på en led, töja en muskel eller massera en muskel. I rummet finns en "patient" och en examinator som bedömmer allt vi gör. När klockan ringer igen har det gått 5 minuter och man måste lämna rummet, då har man en minuts vila innan klockan ringer igen och man måste in i nästa rum. En jäkla pers alltså, aldrig varit så nervös i hela mitt liv. När alla rum är gjorda gick vi upp och skrev den teoretiska delen en timme. OSPEn, den praktiska, fick jag veta samma dag att jag blev godkänd på. Den teoretiska väntar vi på. 

När stressen äntligen lagt sig och vi var klar skulle jag cykla hem. Går ut till cykelstället och ser mitt lås hänga kvar. Ingen cykel. Då har någon jävel knipsat en låsvajer medan jag var in och gjorde tentan. Min älskade whitecykel. Den som hjälper mina kassa knän att träna och ta mig runt. Så fruktansvärt less och förbannad.

I tisdags var jag hos ortopeden och fick då magnetröntgen beställt på båda knäna. Det opererade måste kollas då det troligtvis är en massa brosk och skit som ligger i vägen för att leden ska kunna röras som den ska. Och det andra knät misstänker dom en bakercysta vilket är en slemsäck i knävecket som blir vätskefylld och gör att det blir svårt att böja/sträcka knät som man ska. Nödslakt på dom här knäna snart.

Eftersom jag inte haft tid att skriva på ett tag försökte jag sammanfatta lite grann nu i alla fall. Snart är terminen som sagt slut och då kommer jag nog få lite mer tid. 






Till top